13.00. Precis ätit lunch. Tillbaks på kontoret. Jäklar vad sugen jag är på att spela squash. Mejlar en polare. Jodå, han är på bara jag fixar en bana.
- Hej, det är Jonas, har ni någon bana ledig efter kl 17.00?
- Hej Jonas, vänta lite så ska jag se. Hmm, det finns en halvtimma 21.30.
- Nej, det är för kort tid. Hur ser det ut imorgon då?
- Det finns en halvtimma 16.30.
- Eeh, nja en halvtimma är för lite när jag ska spela match och jag jobbar till fem. Ingen annan tid?
- Det finns en timma klockan tre…”
Känns det igen? Jag vet inte hur många gånger squashsuget har slutat med en tråkig joggingrunda (eller repriser på kanal fem…) pga banbrist. Det är ju inte helt enkelt för squashen att växa när banorna inte ens räcker till de få spelare som finns idag. Jag förstår att det är problematiskt för hallarna att alla vill spela på kvällstid, men så ser ju samhället ut. Jobb på dagtid, träning eller andra fritidsaktiviteter på kvällarna.
Kan man inte få lönsamhet med nya hallar det så borde man ju se över om det går att ha andra aktiviteter på dagtid. När jag var i Perth (Australien) för några år sen så fick jag se ett par bra exempel på det. Dagtid användes en av banorna till någon typ av gymping för äldre och en annan bana användes till barngymnastik.
Sen kan man ju ifrågasätta om alla squashhallar måste gå med vinst. Kan inte kommunerna ansvara för driften av squashhallar? Jag gissar att det inte är lönsamt med ishockeyhallar heller, men det verkar skattebetalarna inte ha något emot att betala. Är det någon som driver frågan mot kommunerna? Svenska squashförbundet, Östsvenska?
Tills vi får fler squashbanor i Stockholm får vi väl lösa det på samma sätt som fransmännen:
/Jonas – som har lyckats få en tid bokad imorgon i alla fall. Må så vara att det är 30 minuters restid dit och att vi tvingades teckna ett 6-månaders kontrakt för att få bantiden.
