På Drakenbergs blogg pågår för närvarande en diskussion om elitseriens framtid. Bakgrunden är att Intersquash nu vunnit SM-guld för tredje året i rad (Grattis Intersquash!) med en trupp som baseras på ett gäng utländska proffs. Drakenberg började diskussionen med att lägga fram ett förslag om att elitserielagen bara ska få ha en utlänning i varje lag. Anledningen till förslaget är att elitseriesatsningen blir väldigt kostsam för klubbarna och få föreningar har de här pengarna.
Jag tycker själv att Intersquash gör rätt som tar in proffs. Jag spelar för Enskede Squash Club som mig veterligen är det enda lag som hittills har dragit sig ur elitserien pga av att det blev för dyrt med en elitseriesatsning. Trots det tror jag inte att lösningen är att begränsa antalet proffs. Enda vägen framåt för svensk squash är att höja kvaliteten på toppen och öka bredden. Det här tar tid och under tiden vi försöker lösa det ser jag hellre att elitserien innehåller få lag med bra spelare än många lag men sämre kvalitet.
Problemet handlar först och främst om pengar. Det behövs pengar för att anställa klubbtränare, värva spelare, betala banhyra för alla serielag, marknadsföra klubbar och hallar mm. Hur får vi in mer pengar i squashen och i våra klubbar? Jag tror att vägen framåt består av flera delar, b la:
- fler stora tävlingar och framförallt fler PSA-turneringar i Sverige.
- göra seriespel och tävlingar mer publikvänliga, t ex lägga elitserien på fredagskvällar, ta inträde och servera enkel mat och öl, ha lite musik och kanske annan underhållning samtidigt. Vi kanske får börja med att bjuda in släkt och vänner och se till att de har det trevligt när de är på plats.
- marknadsföra tävlingar och seriespel. Ett enkelt sätt är att klistra upp anslag på alla squashhallar, tennishallar och andra idrottsanläggningar. Skolor och stora mataffärer kanske också kan funka som reklamplatser. Använda youtube, bloggar och “social bookmarks” för marknadsföring.
Utan publik kommer vi varken få en bas för rekrytering av ungdomar eller för sponsorer. Jag kommer själv från fotbollen och det går ju inte att sticka under stol med att det var inspirerande att spela inför några hundra åskådare varje helg. Som junior är det ju inte fel om det kommer lite tjejer och kollar på matcherna (eller killar som kollar på de snygga squashtjejerna för den delen). Med publik följer status och hur illa det än låter så är det viktigt för alla ungdomar. Det handlar väl om att få lite uppskattning för allt slit. Jag tror att det är en stor anledning till att vi dels har så få juniorer och att flera av dem slutar.
Vi kan inte skylla allt på medias ointresse. Media speglar bara den allmänna opinionen. Vi måste erbjuda dem något att skriva om först. Det handlar om att ge innan man får något.
Ett stort problem idag är att det är för få ungdomar som spelar squash. Det innebär ett problem i sig för återväxten men även för att vi saknar den bästa frivilligorganisationen i världen; engagerade föräldrar. Fotboll, ishockey och andra större sporter bygger på just föräldraengagemang. Dessutom är föräldrar (tro det eller ej) även företagsledare, politiker osv. Med andra ord, det är bra mycket lättare för mig att be Alfa Laval om sponsorpengar om jag tränar Vd:ns barn fyra gånger i veckan än om hans barn tränar fotboll och aldrig har hört talas om Enskede Squash Club.
Squashen har en framtid i Sverige, det är jag säker på. Jag har sysslat med nästan varenda idrott och för mig är squash den ultimata utmaningen. För att lyckas som squashspelare måste du vara grymt skicklig, stark som en oxe, vindsnabb och ha en enorm vilja. Vi kommer inte se en svensk världsspelare på många, många år. Under tiden bör vi nog vara ödmjuka och börja bygga från grunden. Samarbete mellan klubbar, med andra idrotter, nätverka med företag, bygga ordentliga organisationer på alla nivåer och lära oss marknadsföring.
/Jonas Lindelöf
